Fler Solskenshistorier

Läs om:

  • Tussan
  • Rambo
  • Maja
  • Nina
  • Cornelis
  • Kickan
  • Felix
  • Nina
  • Gurra, Lisa och Astrid
  • Bärta alias Nancy
  • Saga & Baltazar

     
    Tussan, 2004-02-22

    Dec -03
    Hej!

    I fem veckor har nu Tussan bott hos oss. Efter de första dagarnas blyghet och stillsamma utforskande av huset på landet och lägenheten i stan märkte man att hon godkänt båda ställena. I stan kopplar hon av och leker och kelar med lillmatte när hon kan, och efter att hon gått och lagt sig gör hon en sväng förbi de vuxna som sitter vid sina datorer eller pysslar med annat. På landet tar hon gärna en sväng ut för att kontrollera fågel- och ekorrbeståndet, men onödigt klampande i vätan ser hon ingen mening i. Besöken utomhus blir ganska korta så här års. Hellre ligger hon då framför braskaminen och värmer upp sig!

    Tussan är en försynt katt som inte tjatar om godsaker i onödan. Dock, skalas det räkor får hon genast uppsynen av En Liten Och Oerhört Utsvulten Katt. Annar äter hon Whiskas burkmat med oerhörd aptit. Torrfoder går också bra, så vi får allt hålla ett litet öga på att hennes figur inte rundas av i onödan.

    Vi trivs väldigt bra med vår kisse och ser bara fördelar med att ha tagit en mogen och klok katt. Visst var vi väldigt sugna på de charmiga Indra och Nova, men Tussans försynta spinnande (som surrar så fort vi visar oss) gick rakt till våra hjärtan och se så rätt det har blivit.

    Vi önskar er en God Jul och ett Gott Nytt År och alla katterna önskar vi att de får nya, goda familjer under det nya året!

    Med vänlig hälsning
    Kia Wahlsten

    Tillägg Feb -04
    Jag kan också berätta att nu har Tussan valt ut sin Fiende: vår dotters stora gose-räv. När räven kommer i närheten fräser hon duktigt och burrar upp pälsen så hela hon ser ut som en flaskborste. Kommer räven nära gör hon utfall mot ögonen och öronen och blir det riktigt farligt kastar hon sig över honom och biter honom i strupen och magen. Enda resultatet blir förstås att hon får munnen full med ludd, men oj vilken Stor och Modig Katt hon är, vilket syns på den förnäma kroken hon har på svansen när hon spatserar bort från den tillintetgjorda räven!

    Bästa hälsningar
    Kia

     
    Rambo, 2004-01-13

    Hej!

    Jag var där den dagen som Rambo kom till Solgläntan. Han var nykasterad och mycket rädd. Rambo kommer från ett hem där han bodde med alltför många katter. Rätt snart vart han mycket tillgiven och speciell och blev en riktig personlig katt. Efter mycket om och men och efter att Rambo bott på Solgläntan i drygt 6 mån bestämde jag mig för att jag ville att han skulle flytta hem till oss.

    Hemma hade jag två andra katter tillsammans med marsvin och undulater. Den första dagen var Rambo väldigt rädd och gömde sig bakom toaletten medan jag fick klappa honom försiktigt då och då. Den första veckan var han skygg och gömde sig för alla i familjen och brydde sig inte så mycket om de andra djuren förutom min ena katt som han jamade glatt efter så fort han fick syn på honom, inte besvarat. Han sprang undan så fort han fick syn på någon och ville inte bli klappad.

    Efter lite övertalande fick man klappa honom, helst bara jag som han hade mest förtroende för och absolut inte av min pappa som var jätteläskig. Man såg på honom att han tyckte att det var mysigt att bli klappad men att han inte riktig litade på att jag inte skulle göra honom illa. Ibland sprang han undan och ibland smällde han till med tassen eller bet till.

    Så hände något inte så roligt, han kissade i vår soffa. Ingen var glad på honom för vi var ju tvungna att slänga soffan men vi bestämde oss för att han skulle få en chans att visa att han kunde gå på toan och att soffan var ett misstag. Min teori är att han helt enkelt inte vågade gå på toan och satte sig i soffan istället.

    Med tiden så blev han modigare och inget annat misstag har skett. Vad gäller mina andra katter så har han varit toppen. Han var ju van med andra katter och det syntes. De har inte blivit bästa kompisar än, de andra två är inte så duktiga på att hålla sams, men de har helt klart potential att bli riktiga bästisar och det tvivlar jag inte på att det ska hända en vacker dag bara jag ger det lite tid.

    Idag är Rambo en helt annan katt än vad han var på Solgläntan och hemma i början. Han älskar att bli kliad och klappad och han är ett riktigt busfrö. Visst är han lite osäker ibland, men det kommer att gå över. Han har gjort otroliga framsteg under dessa 5veckor han varit hos oss och han kommer att bli ännu bättre. Det som återstår är att lära honom att åka i transportbur och att bäras runt.

    Mitt råd till alla nya kattägare är att GE KATTEN TID och det kommer att ordna sig. Vi är en soffa fattigare men har fått ytterligare en familjemedlem!

    Anna Carlsund

     
    Maja, 2004-01-07

    Hej!

    Min katt heter Maja, och jag fick henne från Solgläntan 00-05-27. Hon var en av 4 halvårsgamla ungar. Hennes bror Sudden finns det en artikel om i Kattliv nr 4/2000, som jag fick tag i på Husdjursmässan. Jag kände ju till deras historia redan tidigare genom Lena Engen, men att läsa denna artikel var ändå en stor överraskning!

    Maja är 4 år idag och vi har alltså haft henne i 3,5 år. Vi har idag även en dvärgpudel på 2,5 år. Maja gillar inte andra katter men kommer bra överens med hunden. Hon är liten och slank väger bara 2,6 kg trots att hon är kastrerad.

    När hon var 1,5 år gammal lämnade jag henne till min dotter som bor i hus i Spånga. Det gick bra. Men efter ca 1 vecka försvann hon och var borta i 8 dagar. Samma kväll vi kom hem från semestern åkte jag dit och satte upp lappar överallt, frågade alla människor jag mötte och visade kort på henne men nej. Jag hade även med mig en telefonbokskarta och gick gata upp och gata ner och ropade "Maja" med jämna mellanrum. Och döm om min förvåning - efter ca 1 tim och på 200 m håll - får jag svar. En katt som SKRIKER! Jag går efter ljudet och hittar Maja 12 m upp i en tall som står för sig själv. Nedersta grenen sitter på 10 m höjd. Vad ska jag göra? Hon skriker oavbrutet och stirrar ner på mig. Jag springer efter en stege men den är för kort. Vi ringer brandkåren men de vill inte komma: "Hon kommer nog ner så småningom"... Vi knyter ihop 3 skidstavar och lyckas binda fast en burk kattmat i denna som når upp till henne efter det att hon klättrat ner till nedersta grenen och går ut på denna tills den tyngs ner till ca 8 m höjd. Hon slukar maten glupskt. Sedan blir det tvärmörkt och vi kan inget mer göra utan måste åka hem. Hon har nu skrikit oavbrutet i flera timmar...!

    Nästa morgon är vi där igen med en längre stege. Min man har tänkt ut ett sätt. Han slänger upp en lina över den nedersta grenen med ett kastspö. I denna är knuten ett tjockare snöre och i denna har vi knutit fast en korg med kattmat i botten. Med hjälp av denna metod kommer Maja slutligen ner ur trädet, smutsig och mager, och full med kåda.

    Väl hemma äter hon bara och sover i en vecka. Första natten vill hon ligga på min kudde. När jag vänder mig kravlar hon sig över på andra sidan så att hon kan ligga ansikte mot ansikte. Mitt hjärta blöder. Efter en vecka är hon ganska normal igen, och efter en månad kastrerar vi henne.

    Förmodligen har hon blivit uppjagad i trädet av en hund. Jag tror aldrig hon vågat ta sig ner. Vi skulle inte heller ha sett henne däruppe om hon inte svarat mig, så jag tycker att detta är en riktig solskenshistoria.

    Året därpå när hon var 2,5 år inackorderade jag henne några veckor på Solgläntan i stället. Hennes bror Sudden hade då återlämnats pga allergi. Jag bad Lena att de skulle få dela rastbur. Kanske kände Maja igen sin bror? Lena brukar inte låta inackorderingar och hemlösa katter blandas, men gjorde ett undantag för oss.

    Med vänlig hälsning

    Lizbeth Wikström och Maja

     
    Nina, 2003-09-06

    Hej!

    Katinka var såklart jätterädd när Nina kom hem till oss första dan. Först låg hon bara i sin bur och efter några minuter kom Nina fram och nosade runt buren . Nina fluffade upp pälsen jättemycket,men efter ett tag blev den som vanligt igen. Efter ytterligare ett tag kom Katinka ut ur buren och klämde in sig mella min bokhylla och väggen. på natten nosade hon runt i mitt rum. Hon skrek mycket.

    Nästa dag gömde hon sig under min byrå och vi ställde in små skålar med mat och vatten där. Vi stack in armarna och klappade henne fast hon fräste, men hon revs inte, och efter ett tag blundade hon och spann lite! Hon åt och drack och på kvällen hörde vi hur hon gick på sin, (hon har en egen), låda. Nästa dag flyttade hon sig och la sig under mitt nattduksbord. Hon låg där hela dan,men på kvällen ,när det blev lugnt, gick hon på upptäcksfärd i lägenheten. Hela tiden jamade hon och Nina var rädd och nervös.

    Hon har börjat komma in i vardagsrummet på kvällen ,(jag sover där igen så att hon kan vara ifred i mitt rum),och letar efter Nina som brummar,(hon låter som en liten motor,hihi!),och fräser. Katinka gnäller och jamar och de rör sig runt varann lite på avstånd. Katinka äter sin egen mat, men smakar även på Ninas. Nina blir jätte sur!

    Idag lade Katinka sig under en filt på min fåtölj. Jag vek undan filten och när hon låg kvar började jag klappa henne. Jag smekte henne längs ryggen och när jag kom bak till svansen lyfte hon på rumpan. Jag fick tillockmed pussa henne och lägga kinden mot hennes päls! När pappa och lars började klappa henne också hoppade hon ned och la sig under en fåtölj i vardagsrummet.

    Hälsningar Linnéa

     
    Cornelis, 2003-08-22

    Hej Solgläntan/Kattfonden!

    När vår katt Caesar dog i höstas vid en ålder av 17 år blev det ett stort tomrum, för att inte tal om alla möss som tog vårt hus i besittning under vintern. Vi bestämde oss för att köpa en ny katt från ett katthem och då helst en röd katt, men vi ville vänta till våren, eftersom vi skulle åka bort på en längre semester först.

    När jag tittade på Solgläntans hemlösa katter på Internet fick jag syn på Cornelis, 4 år, som var helt bedårande, och vi åkte till Solgläntan på Långfredagen den 18 april och tog honom direkt. Cornelis hade varit på Solgläntan i 3 veckor efter att ha bott på landet i Norrtälje hela sitt liv. Hans förra matte flyttade till lägenhet och ville att Cornelis skulle få fortsätta att bo på landet.

    En sak var säker, Cornelis tyckte inte om att åka bil, han jamade högljutt de 7 minuterna det tog att åka bil till vårt hus mitt inne i skogen i Upplands Väsby. Men han accepterade sitt nya hem och oss direkt, och han trivs verkligen som fisken i vattnet.

    När han inte är ute och bevakar sitt stora revir ligger han i mitt knä, och de nätter han inte är ute ligger han i vår säng och spinner. Cornelis förra matte Ulrika blev så glad när jag informerade henne var han hade hamnat, och hon sa att Solgläntan hade uppfyllt alla hennes önskemål om nytt hem för Cornelis.

    Och för oss har Cornelis fyllt tomrummet efter vår älskade katt Caesar.

    Ann Charlotte Knaust

     
    Kickan, 2003-04-27

    Hej!

    Jag köpte en katt, Kickan, av er för ca en månad sen och tänkte berätta lite hur det går för henne i sitt nya hem. Hon är väldig kelig, vill gärna gosa hela tiden, älskar att bli buren! Hon vill gärna vara med hela tiden, vara i samma rum som man är i, sover i min säng uppe vid kudden på natten! väldigt sällskaplig kisse alltså, därför kan hon vara lite sur om man kommer hem och hon tycker att hon har fått vara ensam alldeles för länge! Kanske skulle hon uppskatta en kattkompis..?

    Hon är ju en ganska stor katt... Jag har inte vägt henne men jag skulle tippa på en 8 kilo iallafall. Men hon har börjat äta dietfoder, så hon börjar bli lite mindre, det är lite lättare att bära henne nu! Häromdagen var vi hos veterinären och fick henne öronmärkt, och då var hon tvungen till att fasta i tolv timmar innan och det var definitivt inte populärt, hon gick runt och jamade och blängde surt på mig som inte gav henne nån mat!

    Hos veterinären upptäcktes det att hon hade navelbråck, jag hade hittat en knöl på hennes mage och var rädd att det skulle vara nån form av tumör, men det var det som tur var inte, utan bara bråck som inte behövde opereras.

    Jag var först lite tveksam till att ha katt i lägenhet, men det verkar som att Kickan definitivt trivs som innekatt. Hon gillar att vara ute på balkongen och spana på fåglar och hundar, men när jag har tagit ut henne i sele så tycker hon att det är lite läskigt. Det är okej så länge man bär henne, men när man släpper ner henne så springer hon tillbaka till porten och vill gå in!

    Till sist, Kickan är världens bästa katt och jag är jätteglad över att jag får ha henne hos mig!

    mvh / Ida Stensson

     
    Felix, fd Wilson, 2003-04-16

    Hej! Ville bara höra av mig och berätta om Felix, fd Wilson, en svart kastrerad hankatt som jag hämtade hos er i somras samma dag som han kom in.

    Det var i slutet på juli som jag kom till er och bara skulle titta mig för :-)   Det slutade med att jag tog med mig Felix som just kommit in med en tjej och hennes mamma från södra sidan av stan. När Felix kom till er var han förmodligen 4 månader, vilket gör att han nu blir en ståtlig herre på 1 år.

    Felix är en underbar katt med ett härligt "vilt" temperament, ja kanske snarare lekfullt. Hans kompis Smilla, en sköld­padds­färgad hona som är lite äldre, blir ibland lite less på Felix som bara ska jaga, brottas och busa. Felix har en underbart fin svart päls och ett smäckert fint hull med muskler som bara växer sig allt större, man känner det på hans vikt :-)

    Jag är glad att jag tog hem honom, för han är min allra bästa kille. Hoppas det går bra för er, och att ni får verksamheten att gå runt. Lycka till i framtiden, och tack för att jag hittade Felix hos er!

    Hälsningar
    Agneta Johansson, Upplands Väsby

     
    Nina, 2003-04-15

    Hej!
    Jag ville bara skriva och berätta att Nina mår jättebra! Hon äter, dricker och går på sin låda. Hennes öga har blivit helt bra!

    Första dagen låg hon bara och tryckte i sin transportbur. På kvällen gick hon upp och lade sig på min bokhylla. Hon låg där hela nästa dag och vägrade äta. På kvällen låg jag i vardags­rummet, (så hon skulle få vara ifred), och då började hon leka med sin kattleksak, en vit mus, och mina gosedjur. Hon jamade eller "småpratade" också, hela natten!

    Hon har slutat jama så på kvällarna, men leker fortfarande jättemycket, det ser skitkul ut! Nu har hon blivit mycket mindre rädd och man kan gå nära henne utan att hon fräser. Hon är nyfiken också; om vi sitter i köket, då kommer hon smygande för att se vad vi har för oss. Man måste låtsas som att man inte ser henne, annars smiter hon.

    Igår satt vi i vardagsrummet och tittade på tv. Plötsligt kom Nina in! Hon gick omkring lite, och på natten, jag sover där fortfarande, kom hon på "inspektion". Det gör hon alltid när hon tror att vi sover. Jag sover på en madrass på golvet och hade fötterna utanför täcket och hon kom fram och började känna på dem med klorna!

    Hälsningar Linnéa (Ninas matte) & Inga-Maj (Ninas "mor-mor")

    2003-06-05
    Nina har blivit jättetam,nu får alla i familjen klappa henne! När hon ser någon av oss i familjen kommer hon fram med svansen höjd och stryker sig kring våra ben. Man får inte lyfta henne än, men det går nog snart eftersom hon inte har något emot när jag tar mina händer under hennes mage och kliar.Om man sträcker fram handen mot hennne kommer hon och stryker sig mot den och vill bli kliad.

    Hon är väldigt lekfull och ääääälskar när man gömmer hennes leksaks möss under mattan; då kastar hon sig fram och dyker in under den för att få tag på musen. Hon gillar att ligga i min fåtölj och sova och det gör inget om man kliar henne lite medan hon ligger där.Hon spinner jättehögt, särskilt om hon blir kliad under hakan eller i nacken,hennes favorit ställen.

    Vi har satt nät på balkongen så hon inte kan smita och där ute gillar hon att sitta och titta på fåglar. Hon gillar att ligga och dåsa i solen också.

    Nu blir hon inte rädd längre om man kommer in i ett rum där hon är. I stället för för att springa iväg brukar hon komma fram till en.

    Nina älskar olika sorters fisk och räkor så hon får det ibland. Hon är lite kräsen också, om man inte köper blötmat i påse utan i burk äter hon den inte.(Bara om det är fisk!) Men, om hon hittar t.ex en gammal dammig corn-flake på köks golvet slukar hon den i ett nafs! Hon äter nästan allt, så vi tar upp varenda tapebit etc. vi hittar på golvet för annars äter hon det också och då blir hon väl sjuk. Om man äter frukost och har t.ex smörpaketet framme kan man inte vända ryggen till, för då är hon där och slickar i sig. (BLÄ!) En gång gjorde pappa iordning smörgåsar som han satte på köksbordet. Han gick på toa och när han kom tillbaka hade Nina käkat upp pålägget, hihi!

    Om man sitter och äter kommer hon och tigger. (mkt sällan). Hon sitter brevid min stol och tittar på en med stora ögon, sen håller hon på och slickar sig runt munnen hela tiden för det gör hon när hon vill ha mat. Hon sover mkt på dagarna när vi är i skolan och mamma och pappa på arbetet, men när hon hör att jag kommer hem kommer hon genast fram och hälsar och ska bli kliad .Hon gillar mig mest och lyssnar när jag säger hennes namn! Hon brukar gå efter mig också. Om man kommer hem och sen går ut blir hon orolig och när man sen kommer in igen sitter hon och väntar på en vid ytterdörren. Ibland gallopperar hon som en häst: hon lyfter upp baken, kröker svansen till ett S, och gallopperar runt i hela lägenheten!

    På natten om man går på toa blir hon jätteglad och slingrar sig runt benen på en så man knappt kan gå! När hon ser att man ska lägga sig igen blir hon sur och slår till en på hälen med tassen. (ej med klorna!)

    Hälsningar Linnéa.

     
    Gurra, Lisa och Astrid, 2002-10 -- 11

       Gurra
    Min fru Åsa har i hela sitt liv velat ha en stor röd kattpojke. När vi bestämde oss för att skaffa oss en katt var det naturligt att vi skulle ta oss an en 'hittekatt', och vi begav oss därför till Stockholms katthem. Där kunde vi beskåda en skara bedårande katter, och plötsligt fylldes lokalen av ett ljudligt KLICK!!! Åsa hade fått syn på Gurra! Saken var klar, honom skulle vi ha! Gurra hade lämnats i sin transport­bur på trappan till Stockholms Katthem, något vi än i dag inte kan förstå. Hur kunde någon inte vilja behålla denna stora ståtliga katt?? Vi bokade snabbt Gurra, och han flyttade hem till oss i början av oktober -02.

      

     



    Lisa
    Katter trivs ju bäst med sällskap, varför vi beslöt oss för att skaffa ytterligare en katt. Självklart skulle även detta vara en 'hittekatt'. På Fisksätra Katthem mötte vi Lisa, en liten och smal kattflicka, mycket vacker men oerhört skygg. Lisa hade varit på Fisksätra Katthem i fyra år efter att ha lämnats dit av city­polisen. De hade fått ta hand om tre kattungar cirka 8 - 10 veckor gamla, Lisa och hennes två bröder, efter att de hade hittats med hop­tejpade tassar insvepta i en plastpåse, slängd i en pappers­korg i Stockholms innerstad!!! (Gud hjälpe den som gjorde detta mot katterna om jag någonsin får tag i honom!) Lisa hade svårare att komma över denna trau­matiska start i livet än sina bröder, och på grund av sin skygghet hade ingen valt henne. Vi ville inte att hon skulle vara kvar på ett katthem längre, och så hade vi alltså två katter.

      



    Astrid
    Alla goda ting är tre som bekant, alltså skulle vi utöka flocken med en kattunge. Efter mailkontakt med Lena fick vi komma på besök på Solgläntan, och BANG!!!, där fanns den sötaste och, som det snart nog skulle visa sej, vildaste lilla kattunge som tänkas kunde. Astrid svepte in i mitt liv som en stormvind! Dock fick jag ge mej till tåls till efter Husdjursmässan i Wasa­hallen, där Astrid och hennes syskon skulle vara med i Solgläntans monter. Syskonskaran kom från Nynäs­hamn till Solgläntan, eftersom de inte hade någon mamma som tog hand om dem. De är alla uppnappade med flaska av Solgläntans duktiga personal, en beundransvärd prestation inte minst med tanke på hur spralliga och ystra de var redan från start. Det var med illa dold iver vi hämtade Astrid den 3 november -02. I samband med detta lovade jag i ett svagt ögonblick att titta på om jag kunde hjälpa till lite med hemsidan, och på den vägen är det... :-)   Ett kul jobb, inte minst beroende på att vi hela tiden finner nya goda hem till katterna som kommer till oss.

    Hans-Örjan Sjöberg, Sollentuna

     
    Bärta alias Nancy, 2003-01-24

    Nyligen utspelades ett kärt återseende på kattpensionatet Solgläntan i Vallentuna. Efter över 10 år kunde kattflickan Bärta tack vare Kattfonden återförenas med sin matte, Lottie Fredell, från Stockholm.

    Sommaren 1992 tillbringade familjen Fredell i mormors sommarstuga på Värmdö i Stockholms skärgård. Familjens ettåriga kattflicka Bärta stortrivdes eftersom hon fick byta innekattlivet i lägenheten i stan mot att få ströva fritt på landet.

    Men en dag kom hon inte hem, och när familjen skulle flytta tillbaka till stan var det utan Bärta. Trots polisanmälan, lappar i grannskapet och utställd mat i över ett års tid fann man inte ett spår av katten. Åren gick, familjen gav upp och skaffade en ny katt.

    10 år senare

    För några veckor sedan kontaktades Kattfonden av en dam på Värmdö som hittat en mycket mager och medtagen katt. Kattfonden ryckte ut, fångade in katten och förde den till Kattpensionatet Solgläntan. Katten var öronmärkt men det gick inte att läsa. Tack vare Kattfondens skickliga veterinär Morten Nilsen som sövde katten och använde sig av specialknep lyckades han tyda märkningen. Via kennelklubbens register kunde ägaren spåras.

    - En solskenshistoria som visar hur viktigt det är att ID-märka sin katt, konstaterar Lena Engen, ordförande i Kattfonden.

    - Katten har blivit vårt populäraste husdjur men medaljens baksida är att det bara i Stockholm finns över 20.000 hemlösa katter och det är sällan vi lyckas para ihop en katt med sin forna husse eller matte, fortsätter Lena Engen.

     
    Saga & Baltazar, 2003-03-04

    I midsomras blev vår gammelkatt, Tothmes, sjuk och vi var tvungna att ta bort honom. Han lever kvar i våra hjärtan och i mitt företagsnamn och logotyp. Det är maken som har ritat av Tothmes (Roffe) och gjort loggan.

    Jag kände ganska snart att jag inte kunde leva utan katt så vi började fundera. Vad skall vi ha för katt? Roffe var en stor katt så det ville vi ha igen. Tittade lite på en engelsk raskatt men den föll inte riktigt oss i smaken. Sen började vi fundera på om vi inte skulle göra en god gärning samtidigt som vi skaffade katter. Jo, nu var vi på det klara med att vi skulle ha två. Sagt och gjort, vi kontaktade Solgläntans katthem och åkte dit. Ett jättefint katthem med både pensionat och hittekatter.

    Baltazar är född våren -02, troligen i slutet av mars, början av april, i ett soprum i Aspudden. Hur han har haft det där sin första 8 veckor kan man bara sia om men han är skygg och livrädd för händer. Fast han hänger gärna med husse & matte när de är i köket eller sitter i soffan bara man inte klappar honom. Sova med matte går också förträffligt.

    Saga är den raraste lilla kattfröken man kan tänka sig. Hon ligger gärna i mattes knä när hon sitter framför datorn. Eller ligger i soffan i dansrummet och kontrollerar att matte gör rätt :-)! Hon föddes på katthemmet i april -02 och är det tryggaste man kan tänka sig.

    Efter ett tag kom följande text i ett mail:

    Hej!
    En liten uppdatering från Nacka.
    Båda Månsarna mår förträffligt. Baltazar blir bara större och större. Hans tassar är som mindre dasslock så vi undrar hur stor han blir tillslut. Vi får numer både klappa och borsta honom. Att borstas är nog bland det bästa Baltazar vet.

    Saga är fortfarande det näpnaste som finns. Vi är så tacksamma för att få bo med dom små liven. De har en egen sida på nätet. Jag skriver dagbok om mitt artistliv och det går inte att skriva om träningar och undervisningar (studio hemma) utan att nämna Saga & Baltazar. På den sidan finns även en länk till er.

    Maria Hansson, Nacka